Viktökningen under graviditeten är mycket individuell och sällan jämn. Den vikt som mamman har i utgångsläget har också betydelse, magra kvinnor går ofta upp t.o.m. 30 kilo i vikt under sin första graviditet och på motsvarande sätt går överviktiga kvinnor i bästa fall inte upp mer än fem–sex kilo i vikt. I synnerhet i början av graviditeten kan det ibland kännas som om ingen makt i världen kan hålla viktökningen i schack. Hormonella faktorer ger upphov till svullnad, förstoppning, större bröst och ökad blodmängd under den första tredjedelen av graviditeten. När graviditeten framskrider blir viktökningen kanske lite mer logisk och man kan kontrollera den genom att slå vakt om dieten. Slutskedet av graviditeten är sedan ett kapitel för sig, vikten verkar gå upp eller ned ett kilo varje vecka. Då är det oftast fråga om harmlös svullnad som kan avhjälpas genom att minska intaget av salt och socker samt vila mer och dricka mer vatten. Svullnaden är i allmänhet desto kraftigare ju större babyn är i förhållande till mammans vikt. När viktsvängningarna i slutet av graviditeten äntligen upphör, är förlossningen i allmänhet nära förestående. Beklagligt många av dagens gravida kvinnor tycks var mardrömslikt rädda för extra kilon under graviditeten. En tumregel kunde vara att ju mindre mamman väger i utgångsläget, desto mer får och bör hon gå upp i vikt. En kvinna som är klart överviktig bör redan i början av graviditeten allvarligt fundera över sin diet. Man bör inte stiga på vågen alltför ofta under graviditeten. Om du äter hälsosamt, regelbundet och flera små måltider per dag, minskar intaget av fett och socker till ett minimum och motionerar tillräckligt, behövs inget annat. Det lönar sig inte att fråga vågen om du ätit rätt, det vet du nog själv också. Om man vill använda en våg i graviditetsuppföljningen är det bäst att alltid väga sig hemma på samma våg och samma tid på dygnet, t.ex. på morgonen innan man klär på sig och äter frukost. Det är absolut tillräckligt om man väger sig endast på morgonen före rådgivningsbesöken.

- Får man sova på rygg under graviditeten?

För vissa mammor är det helt omöjligt att sova på rygg i slutet av graviditeten. De börjar må illa och får svårigheter att andas. Om mamman sover på rygg kan babyn och livmodern förorsaka tryck på blodådrorna i mammans ryggrad vilket kan leda till att blodtrycket sjunker. Om mammans blodtryck sjunker betydligt, försvagas blodomloppet i moderkakan vilket i sin tur kan riskera syretillförseln för babyn. Detta kan ändå inte ske utan att mamman märker det. I slutet av graviditeten sover kvinnorna dåligt, vänder och vrider sig och går på toaletten. Sömnen är också ytlig. När mammorna sover "hundsömn" övervakar de undermedvetet babyns välmående. Om mamman inte börjar må illa av att sova på rygg eller känner behov av att lägga sig på sida, är det inte på något sätt farligt att sova på rygg.

- Finns det anledning till oro om fingrarna känns domnade?

Svullnad är ett ganska vanligt besvär i slutet av graviditeten. Vanligtvis är ansiktet svullet på morgonen och mot kvällen tenderar vätskan att samla sig i fötterna. För en del mammor kan svullnaden och vätskeansamlingen ge upphov till en störande, domnad känsla i händerna. Känslan är oftast besvärligast på natten och på morgonen. Fingerlederna kan kännas "reumatiska" och ofungerande. Den högra handen och i synnerhet de mittersta fingrarna på högra handen är i allmänhet de som har minst känsel. Vanligtvis går detta över ganska snabbt efter förlossningen. Svullnaden kan eventuellt lindras en aning med nackmassage och begränsat saltintag.

- Är det nödvändigt att inta extra järn under graviditeten?

Hemoglobinnivån mäts på rådgivningen, vanligtvis minst tre gånger under graviditeten. Hemoglobinet transporterar syre i vår kropp och om hemoglobinnivån är mycket låg, känner sig mamman kraftlös och utmattad. Lågt hemoglobin kan också ibland ge upphov till huvudvärk. Om HB-nivån är låg redan i början av graviditeten, lönar det sig att börja ta järnpreparat ungefär fr.o.m. den trettonde graviditetsveckan. Järnpreparatet skall helst tas på tom mage. Mjölkprodukter, kakao, choklad, te och kli gör att järnet absorberas sämre. Det lönar sig att undvika dessa produkter en timme före och efter intaget av järnpreparatet. Vatten och juice främjar absorptionen av järn. De mammor som mår illa av järn har berättat att banan underlättar denna känsla. Några har tagit som vana att ta järnpreparatet i samband med de nattliga toalettbesöken. Det finns vissa skillnader mellan järnpreparaten. En del absorberas genast i magsäcken och detta kan leda till att personer med känslig mage blir illamående, får diarré eller förstoppning. De preparat från vilka järnet frigörs i kroppen först i tunntarmen ger kanske upphov till mindre problem. Hemoglobinnivån är oftast lägst i mitten av graviditeten, ungefär under vecka 26. Före förlossningen stiger vanligtvis HB till samma värden som under början av graviditeten. Under förlossningen och i samband med flytningen efter förlossningen, mister mamman blod. Därför är det bra om det finns en reserv på när det gäller hemoglobinet.